Harald EDELSTAM

Familjeträd för Harald EDELSTAM

Skandinavisk politiker

SvenskFödd Gustav Harald EDELSTAM

Svensk diplomat och ambassadör

Född 3 mars 1913 Stockholm, Sverige

Dog 16 april 1989 Stockholm, Sverige

Familjeträd

Rapportera ett fel

Detta formulär medger att Du kan rapportera ett fel eller lämna information om detta familjeträd. Harald EDELSTAM (1913)

Mer information

Gustaf Harald Edelstam, född 17 mars 1913 i Stockholm, död 16 april 1989, var en svensk diplomat och ambassadör. Edelstam visade under sin diplomatiska karriär stort engagemang i kampen för de mänskliga rättigheterna och för sitt mod och civilkurage när det gällde att rädda människoliv från brutala diktaturer. Hans okonventionella arbetsmetoder som ambassadör uppskattades inte alltid av hans chefer på utrikesförvaltningen.



Edelstam är mest känd för att ha räddat livet och skyddat ett stort antal oppositionella efter militärkuppen i Chile 1973. Det var där han blev känd som "Raoul Wallenberg av 1970-talet". Men det var efter att ha räddat hundratals norska motståndsmän och judar under andra världskriget som han fick namnet "Svarta nejlikan".

...   Gustaf Harald Edelstam, född 17 mars 1913 i Stockholm, död 16 april 1989, var en svensk diplomat och ambassadör. Edelstam visade under sin diplomatiska karriär stort engagemang i kampen för de mänskliga rättigheterna och för sitt mod och civilkurage när det gällde att rädda människoliv från brutala diktaturer. Hans okonventionella arbetsmetoder som ambassadör uppskattades inte alltid av hans chefer på utrikesförvaltningen.



Edelstam är mest känd för att ha räddat livet och skyddat ett stort antal oppositionella efter militärkuppen i Chile 1973. Det var där han blev känd som "Raoul Wallenberg av 1970-talet". Men det var efter att ha räddat hundratals norska motståndsmän och judar under andra världskriget som han fick namnet "Svarta nejlikan".



Harald Edelstam föddes i en adlig familj och var son till kammarherre Fabian Edelstam och Hilma Dickinson samt äldre bror till ambassadören Axel Edelstam. Han var kursetta på Karlberg och tog juris kandidatexamen i Stockholm 1939. Edelstam blev omedelbart rekryterad till Utrikesdepartementet och första uppdraget var som attaché i Rom samma år. Under andra världskriget hade han även tjänstgöring i Berlin 1941 och Oslo 1942-1944. Åren 1944-1945 sattes han på straffkommendering på UD:s vind att rätta reseräkningar. När Östen Undén tillträdde som utrikesminister 1945 blev han dennes sekreterare. Han var förste sekreterare i Haag 1948-1952 och i Warszawa 1952-1954. Därefter var han stationerad i Stockholm, först på handelsavdelningen och från 1956 som byråchef på politiska avdelningen. Åren 1958-1962 var han ambassadråd i Wien och 1962-1965 generalkonsul i Istanbul. Han var sedan ambassadör i Djakarta 1965-1969, i Guatemala 1969-1971, i Santiago de Chile 1971-1973 och slutligen i Alger från 1974 till 1979 då han pensionerades. Han var gift med Louise von Rosen från 1939 och med Natascha Michew 1959-1962. I äktenskapet med von Rosen föddes tre söner; Carl, Hans och Erik.



Som diplomat i det ockuperade Norge under senare delen av andra världskriget räddade Edelstam livet på hundratals norska motståndsmän och judar, och fungerade som en kontaktlänk mellan tyskarna och motståndsrörelsen Hjemmefronten, som kallade honom Svarta Nejlikan. Han var verksam i Exporten, det vill säga med utsmugglingen av hotade motståndsmän och judar till Sverige. Han skyddade förföljda motståndsmän i sitt hem och var framför allt en stor tillskyndare till den illegala pressen.





År 1972 blev Edelstam ambassadör i Santiago de Chile. Han uttryckte öppet sympati för den folkvalde socialistiska presidenten Salvador Allende i samband med Augusto Pinochets militärkupp 1973. Han erbjöd fri lejd och politisk asyl i Sverige åt cirka 1300 förföljda chilenare och andra latinamerikaner som flytt till Chile och räddade därmed livet på många av dessa.



Han genomförde flera stora aktioner efter militärkuppen. Hans granne, den kubanska ambassaden blev belägrad av chilenska trupper. Han bistod då sin kubanska kollega och lyckades stoppa skottlossningen genom att gå in på det kubanska ambassadområdet och inleda förhandlingar med den chilenska militären, vilket resulterade i en evakuering av den kubanska personalen. Harald Edelstam åtog sig genast skyddsmaktuppdraget, i samförstånd med statsministern Olof Palme, och tog över alla kubanska byggnader. Dagen efter hissade han den svenska flaggan på den kubanska ambassaden.



Edelstam beskyddade nu både den svenska ambassaden och den kubanska, snabbt fylldes ambassaden av flyktingar från flera andra latinamerikanska länder. De flesta var chilenare men det fanns också brasilianare, argentinare, kubaner, peruaner, ecuadorianer och bolivianer. Alla hade tidigare flytt till Chile efter Allendes valseger, på flykt från sina hemländer.



Den mest spektakulära operationen skedde när han lyckades rädda 54 uruguayaner från Nationalstadion som skulle ha blivit arkebuserade dagen efter. Efter tips och vädjanden från fångar lyckades han och vice-konsuln Bengt Oldenburg få loss de dödshotade fångarna och föra dem i säkerhet. Samma natt blev Mario Lavanderos arkebuserad på order av överste Jorge Espinoza, ansvarig för Nationalstadion, eftersom han hjälpt Edelstam.



Den nya regimen uppskattade naturligtvis inte engagemanget, och utvisade Edelstam efter ett slagsmål mellan den svenska ambassadpersonalen och chilensk militär när en sjuk, asylsökande kvinna blev bortförd av chilensk militär. Enligt utrikesrådet Wilhelm Wachtmeister var detta inte helt ovälkommet för den svenska regeringen som såg sig befriad från "nödvändigheten att hemkalla honom". Den 4 december 1973 förklarades han som "persona non grata". Senare besökte Edelstam Fidel Castro på Kuba, där han hyllades som en stor hjälte.



Under 1970-talet hyllades Edelstam som en av den svenska studentvänsterns främsta hjältar. Bland de tiotusentals chilenare som i dag bor i Sverige, liksom inom vänstern i Latinamerika, betraktas Edelstam alltjämt som hjälte.



I september 2009 hölls en unik högtidsstund i det chilenska parlamentet, då deputeradekammaren hyllade Harald Edelstam. Han presenterades som en hjälte, som ett exempel, som en av de få ljuspunkterna under den mörka tiden, månaderna efter kuppen då förtrycket var som värst. Hyllningen var unik, eftersom alla partierna stod bakom den. Man instiftade också ett årligt internationellt pris som ska delas ut till någon som verkat i Edelstams anda.



© Copyright Wikipédia författare - Denna artikel är under licens CC BY-SA 3.0

 

Geografiskt ursprung

Kartan nedan visar platser där stamfäder till berömda personer bott.

Laddar.... Ett fel har uppstått under nerladdning av kartan.