Om denna kända person

Antonin ARTAUD

Fransk Antonin ARTAUD

Född Antoine Marie Joseph ARTAUD

Fransk dramatiker, poet, skådespelare, regissör och teaterteoretiker

Källa :  marmara2

Född: 04 september 1896 i Marseille, France
Död: 04 mars 1948 i Ivry-sur-Seine, France


Biographi

Antonin Artaud (egentligen:Antoine Marie Joseph Artaud) född 4 september 1896 i Marseille, död 4 mars 1948 i Paris, var en fransk dramatiker, poet, skådespelare, regissör och teaterteoretiker som förespråkade en teater som förkastade handling och psykologisk realism och i stället återvände till dramat som primitiv rit och uttryck för människosjälens mytologi förborgad i drömmar och tvångstankar.

Artauds föräldrar var av grekiskt ursprung (Smyrna) och hans far var en fartygskapten. Han hade många syskon men endast Antoine och två syskon överlevde till vuxen ålder.

Vid fyra års ålder drabbades Artaud av en allvarlig hjärnhinneinflammation. Viruset gav Artaud ett nervöst, lättretligt temperament under ungdomsåren. Han led också av neuralgi, stamning och allvarliga anfall av depressioner.

Artauds föräldrar ordnade ett antal vistelser på sanatorium åt sin son, vilka blev både förlängda och kostsamma. De varade under fem år med avbrott under två månader, juni och juli 1916, då han inkallades till militärtjänstgöring i franska armen som han dock friskrevs från. Under Artauds vistelse på sanatorium, läste han Rimbaud, Baudelaire, och Edgar Allan Poe. I maj 1919, skrevs det ut laudanum för Artaud på sanatoriet, detta lade grunden till ett livslångt beroende av detta ämne och andra opiater.

1913 debuterade Artaud som lyriker men satsade också på en teaterkarriär och kom I mars 1920 till Paris, där han var skådespelare, bland annat hos den nyskapande regissören Dullin. Artaud medverkade också i filmer, bland annat spelade han Jean-Paul Marat i Abel Gances Napoléon, 1927, och munken Massieu i Carl Theodor Dreyers La Passion de Jeanne d'Arc, 1928. Han sände några av sina dikter till tidningen La Nouvelle Revue Française men han blev refuserad, men redaktören skrev till honom, och en brevmässig relation uppstod. Detta blev till ett verk i form av en brevroman kallad, Correspondence avec Jacques Rivière, och är Artauds första större publikation. Under några år var han medlem av surrealistkretsen men blev bryskt utslängd i november 1926 när den blev mer politisk. Han vägrade att ta avstånd ifrån teatern som de andra ansåg vara en bourgeoisietisk kommersiell konstform, och han vägrade att gå med i det franska kommunistpartiet som de flesta andra i surrealistkretsen gjorde.

1926-1928, drev Artaud Théâtre Alfred-Jarry, tillsammans med Roger Vitrac. Han producerade och regisserade originalverk av Vitrac, liksom stycken av Claudel och Strindberg. Teatern tillkännagav att de skulle producera Artauds pjäs Jet de sang under 1926-1927 års säsong, men den sattes aldrig upp och hade inte premiär förrän 40 år senare. Teatern var kortlivad, men besöktes av många europeiska artister såsom Andre Gide, Arthur Adamov, och Paul Valery.

1935 hade Artauds uppsättning av Shelleys The Cenci premiär. The Cenci blev ett kommersiellt misslyckande, fastän det innehöll innovativa ljudeffekter och hade scenografi av Balthus.

Efter den misslyckade uppsättningen, mottog Artaud ett stipendium för att resa till Mexico där han gav föreläsningar om västvärldens förfall. Han studerade också indianstammen Tarahumara och experimenterade med det starkt hallucinatoriska ämnet peyote, han skrev ner sina upplevelser som han senare gav ut i boken Les tarahumaras. Innehållet i boken påminner starkt om dikterna han kom att skriva under sina sista år, och rör sig huvudsakligen kring det övernaturliga. Artaud beskrev också här sina abstinensbesvär då hans lager av heroin tog slut.

1937 återvände Artaud till Frankrike där han fick tag på en promenadkäpp som han trodde hade tillhört St. Patrick. Artaud reste till Irland, fastän han talade väldigt dålig engelska och inte kunde göra sig förstådd. Den största delen av resan tillbringade han i ett hotellrum som han sedan inte kunde betala för. På återresan, trodde sig Artaud bli attackerad av två ur besättningen och hämnades varefter han arresterades. 1938 publicerades Le théâtre et son double, hans mest kända verk, som sätter skådespelaren och hans/hennes kropp i centrum, avvisar konventionell dramatisk psykologi och talar om mytens återinförande och "grymhetens teater". Boken innehåller de två manifesten om "grymhetens teater", vilka är viktiga texter för att förstå hans artistiska projekt.

Återkomsten från Irland blev början till slutet på Artauds liv, som spenderades på olika mentalsjukhus. När Frankrike ockuperades av nazisterna, förde hans vänner honom till psykiatriska kliniken i Rodez, där han sattes under doktor Gaston Ferdière övervakning. Ferdière behandlade honom med Elchocksterapi för att eliminera Artauds symptom, vilka inkluderade varierande inbillningar och tics. Doktorn trodde att Artauds beteende att skapa magiska formler, astrologiska diagram och ritande av förvirrade bilder, var ett utslag av mentalsjukdom. Elchocksbehandlingen var kontroversiell, men det var under denna behandling ? i samverkan med Ferdières konstterapi ? som Artaud började skriva och rita igen, efter en lång inaktiv period. 1946 skrevs Artaud ut från kliniken och hans vänner förde honom till en psykiatrisk klinik i Ivry-sur-Seine.

Artaud uppmuntrades av sina vänner till att åter börja skriva, och intresset för hans verk återuppväcktes. Han spelade in Pour en Finir avec le Jugement de dieu mellan 22 november och 29 november 1947. Detta verk stoppades av Wladimir Porché, direktören för Frankrikes Radio, dagen innan det hade planerats att sändas 2 februari 1948. Framförandet förbjöds delvis på grund av dess skatologiska, antiamerikanska och antireligiösa referenser och uttalanden, men också på grund av dess generella slumpmässighet med en kakofoni av xylofoniska ljud mixade med varierande slaginstrumentella element. Trettio år senare sände Franska radion till slut framförandet av Pour en Finir avec le Jugement de Dieu.

I januari 1948, fick Artaud diagnosen koloncancer. Han dog kort därefter, 4 mars 1948.

Källa :  © Copyright Wikipédia authors - This article is under licence CC BY-SA 3.0 .

Se även :

- Kategori Skådespelare och artister, Poet