Familjeträd för Charles de GAULLE
Författare, Världskrig och samtida, Medlem av franska motståndsrörelsen under andra världskriget , Statsöverhuvud
Född Charles André Joseph Marie de GAULLE
Fransk statsman, politiker och militär
Född 22 november 1890 Lille , Frankrike
Dog 9 november 1970 Colombey-les-Deux-Églises , Frankrike
Familjeträd
Rapportera ett fel
Mer information
Charles André Joseph Marie de Gaulle [ˌʃaʀldəˈgol], född 22 november 1890 i Lille, Frankrike, död 9 november 1970 i Colombey-les-Deux-Églises, var en fransk statsman, politiker och militär. Som överste i franska armén hade han tidigt motsatt sig tanken på pansarkåren enbart som ett stöd åt infanteriet. Han var den ende som förmådde Frankrike till motanfall mot de framvällande tyska pansardivisionerna i maj 1940 och befordrades till brigadgeneral innan han från London ledde de fria franska trupperna under resten av andra världskriget. Han var regeringschef 1944–1946 samt 8 januari 1959–28 april 1969 Frankrikes president.
Efter de Gaulles önskan och en folkomröstning infördes den 4 oktober 1958 den femte republiken (franska: La Cinquième République), det vill säga dagens franska konstitution som, till skillnad från 3:e och 4:e republikerna, grundar sig på ett starkt och direktvalt presidentämbete de Gaulle blev dess förste president, efter att ha fått hela 78 procent av elektorskollegiets röster i valet den 21 december 1958. Han omvaldes med tydlig marginal i Frankrikes första allmänna presidentval mot François Mitterrand 1965.
Under de Gaulles tid som president kom han - trots inledande löften om motsatsen - att ombesörja Algeriets självständighet från Frankrike 1962. Som president förespråkade han en interventionistisk ekonomisk politik (dirigisme), beordrade utveckling av franska atom- och vätebomber och blev allmänt känd som försvarare av det franska språket gentemot engelskan (i film, television och till och med trafikflygets radiokommunikation). Han förespråkade Québecs oberoende från Kanada med orden Vive le Québec libre vid ett besök i Montréal, vilket vållade en önskan från premiärminister Lester Pearson att de Gaulle aldrig skulle återvända till Kanada igen. I syfte att bibehålla Frankrike som EEG:s (nuvarande EU) ledande makt lade han in veto mot Storbritanniens ansökan 1964 och 1967. de Gaulles uttalade vision var ett världsledande europeiskt maktblock. Han lyckades stabilisera sin ställning efter 68-händelserna med en förstärkt majoritet i nationalförsamlingen men avgick 1969, vid 78 års ålder, sedan det franska folket i en folkomröstning vänt sig mot ökad decentralisering. I nyvalet vann hans mångårige premiärminister, Georges Pompidou, och den organisatoriska strömning som bär hans namn, gaullisterna, behöll en dominerande ställning i fransk politik under decennier efter hans död. Med undantag för Mitterrand (som utmanade honom i valet 1965) hade samtliga presidenter fram tills 2007 tjänstgjort i de Gaulles regering.
... Charles André Joseph Marie de Gaulle [ˌʃaʀldəˈgol], född 22 november 1890 i Lille, Frankrike, död 9 november 1970 i Colombey-les-Deux-Églises, var en fransk statsman, politiker och militär. Som överste i franska armén hade han tidigt motsatt sig tanken på pansarkåren enbart som ett stöd åt infanteriet. Han var den ende som förmådde Frankrike till motanfall mot de framvällande tyska pansardivisionerna i maj 1940 och befordrades till brigadgeneral innan han från London ledde de fria franska trupperna under resten av andra världskriget. Han var regeringschef 1944–1946 samt 8 januari 1959–28 april 1969 Frankrikes president.
Efter de Gaulles önskan och en folkomröstning infördes den 4 oktober 1958 den femte republiken (franska: La Cinquième République), det vill säga dagens franska konstitution som, till skillnad från 3:e och 4:e republikerna, grundar sig på ett starkt och direktvalt presidentämbete de Gaulle blev dess förste president, efter att ha fått hela 78 procent av elektorskollegiets röster i valet den 21 december 1958. Han omvaldes med tydlig marginal i Frankrikes första allmänna presidentval mot François Mitterrand 1965.
Under de Gaulles tid som president kom han - trots inledande löften om motsatsen - att ombesörja Algeriets självständighet från Frankrike 1962. Som president förespråkade han en interventionistisk ekonomisk politik (dirigisme), beordrade utveckling av franska atom- och vätebomber och blev allmänt känd som försvarare av det franska språket gentemot engelskan (i film, television och till och med trafikflygets radiokommunikation). Han förespråkade Québecs oberoende från Kanada med orden Vive le Québec libre vid ett besök i Montréal, vilket vållade en önskan från premiärminister Lester Pearson att de Gaulle aldrig skulle återvända till Kanada igen. I syfte att bibehålla Frankrike som EEG:s (nuvarande EU) ledande makt lade han in veto mot Storbritanniens ansökan 1964 och 1967. de Gaulles uttalade vision var ett världsledande europeiskt maktblock. Han lyckades stabilisera sin ställning efter 68-händelserna med en förstärkt majoritet i nationalförsamlingen men avgick 1969, vid 78 års ålder, sedan det franska folket i en folkomröstning vänt sig mot ökad decentralisering. I nyvalet vann hans mångårige premiärminister, Georges Pompidou, och den organisatoriska strömning som bär hans namn, gaullisterna, behöll en dominerande ställning i fransk politik under decennier efter hans död. Med undantag för Mitterrand (som utmanade honom i valet 1965) hade samtliga presidenter fram tills 2007 tjänstgjort i de Gaulles regering.
Paris internationella flygplats Paris-Charles de Gaulle flygplats (Aéroport Paris-Charles de Gaulle) är uppkallad efter honom.
Efter de Gaulles önskan och en folkomröstning infördes den 4 oktober 1958 den femte republiken (franska: La Cinquième République), det vill säga dagens franska konstitution som, till skillnad från 3:e och 4:e republikerna, grundar sig på ett starkt och direktvalt presidentämbete de Gaulle blev dess förste president, efter att ha fått hela 78 procent av elektorskollegiets röster i valet den 21 december 1958. Han omvaldes med tydlig marginal i Frankrikes första allmänna presidentval mot François Mitterrand 1965.
Under de Gaulles tid som president kom han - trots inledande löften om motsatsen - att ombesörja Algeriets självständighet från Frankrike 1962. Som president förespråkade han en interventionistisk ekonomisk politik (dirigisme), beordrade utveckling av franska atom- och vätebomber och blev allmänt känd som försvarare av det franska språket gentemot engelskan (i film, television och till och med trafikflygets radiokommunikation). Han förespråkade Québecs oberoende från Kanada med orden Vive le Québec libre vid ett besök i Montréal, vilket vållade en önskan från premiärminister Lester Pearson att de Gaulle aldrig skulle återvända till Kanada igen. I syfte att bibehålla Frankrike som EEG:s (nuvarande EU) ledande makt lade han in veto mot Storbritanniens ansökan 1964 och 1967. de Gaulles uttalade vision var ett världsledande europeiskt maktblock. Han lyckades stabilisera sin ställning efter 68-händelserna med en förstärkt majoritet i nationalförsamlingen men avgick 1969, vid 78 års ålder, sedan det franska folket i en folkomröstning vänt sig mot ökad decentralisering. I nyvalet vann hans mångårige premiärminister, Georges Pompidou, och den organisatoriska strömning som bär hans namn, gaullisterna, behöll en dominerande ställning i fransk politik under decennier efter hans död. Med undantag för Mitterrand (som utmanade honom i valet 1965) hade samtliga presidenter fram tills 2007 tjänstgjort i de Gaulles regering.
... Charles André Joseph Marie de Gaulle [ˌʃaʀldəˈgol], född 22 november 1890 i Lille, Frankrike, död 9 november 1970 i Colombey-les-Deux-Églises, var en fransk statsman, politiker och militär. Som överste i franska armén hade han tidigt motsatt sig tanken på pansarkåren enbart som ett stöd åt infanteriet. Han var den ende som förmådde Frankrike till motanfall mot de framvällande tyska pansardivisionerna i maj 1940 och befordrades till brigadgeneral innan han från London ledde de fria franska trupperna under resten av andra världskriget. Han var regeringschef 1944–1946 samt 8 januari 1959–28 april 1969 Frankrikes president.
Efter de Gaulles önskan och en folkomröstning infördes den 4 oktober 1958 den femte republiken (franska: La Cinquième République), det vill säga dagens franska konstitution som, till skillnad från 3:e och 4:e republikerna, grundar sig på ett starkt och direktvalt presidentämbete de Gaulle blev dess förste president, efter att ha fått hela 78 procent av elektorskollegiets röster i valet den 21 december 1958. Han omvaldes med tydlig marginal i Frankrikes första allmänna presidentval mot François Mitterrand 1965.
Under de Gaulles tid som president kom han - trots inledande löften om motsatsen - att ombesörja Algeriets självständighet från Frankrike 1962. Som president förespråkade han en interventionistisk ekonomisk politik (dirigisme), beordrade utveckling av franska atom- och vätebomber och blev allmänt känd som försvarare av det franska språket gentemot engelskan (i film, television och till och med trafikflygets radiokommunikation). Han förespråkade Québecs oberoende från Kanada med orden Vive le Québec libre vid ett besök i Montréal, vilket vållade en önskan från premiärminister Lester Pearson att de Gaulle aldrig skulle återvända till Kanada igen. I syfte att bibehålla Frankrike som EEG:s (nuvarande EU) ledande makt lade han in veto mot Storbritanniens ansökan 1964 och 1967. de Gaulles uttalade vision var ett världsledande europeiskt maktblock. Han lyckades stabilisera sin ställning efter 68-händelserna med en förstärkt majoritet i nationalförsamlingen men avgick 1969, vid 78 års ålder, sedan det franska folket i en folkomröstning vänt sig mot ökad decentralisering. I nyvalet vann hans mångårige premiärminister, Georges Pompidou, och den organisatoriska strömning som bär hans namn, gaullisterna, behöll en dominerande ställning i fransk politik under decennier efter hans död. Med undantag för Mitterrand (som utmanade honom i valet 1965) hade samtliga presidenter fram tills 2007 tjänstgjort i de Gaulles regering.
Paris internationella flygplats Paris-Charles de Gaulle flygplats (Aéroport Paris-Charles de Gaulle) är uppkallad efter honom.
Biografi från Wikipedia ( se original under licensen CC BY-SA 3.0
Geografiskt ursprung
Kartan nedan visar platser där stamfäder till berömda personer bott.
Laddar.... Ett fel har uppstått under nerladdning av kartan.
