De är släkt med Paul VON HINDENBURG :


Lägg in din släktskap


Om denna kända person

Paul VON HINDENBURG

Tysk Paul VON HINDENBURG

Född Paul Ludwig Hans Anton VON BENECKENDORFF UND VON HINDENBURG

German field marshal, statesman, and politician

Källa :  Eric BERNARD

Född: 02 oktober 1847 i Posen, Grand Duchy Of Posen, Tyskland
Död: 02 augusti 1934 i Neudeck Near Rosenberg, East Prussia, Germany, Tyskland


Biographi

Paul von Hindenburg, fullständigt namn Paul Ludwig Hans Anton von Beneckendorff und von Hindenburg, född 2 oktober 1847 i Posen, Preussen (nuvarande Pozna? i Polen), död 2 augusti 1934 på Gut Neudeck i Västpreussen, Tyskland (nuvarande Ogrodzieniec, Susz, Polen), var en tysk militär och statsman; generalfältmarskalk 1914, generalstabschef 1916, rikspresident i Weimarrepubliken 1925?1934. Son till den preussiske aristokraten Robert von Beneckendorff und von Hindenburg och Luise Schwickart. Far till Oskar von Hindenburg.

Efter skolgång i Wahlstatt (dagens Legnickie, Polen) och i kadettskolan i Berlin blev Hindenburg officer i preussiska armén. Som ung löjtnant stred han i slaget vid Königgrätz 1866 och deltog i det fransk-tyska kriget 1870-1871. Under 1890-talet tjänstgjorde han bland annat vid preussiska krigsministeriet i Berlin. 1903 utnämndes han till general.

Han avgick med pension 1911 från sin befattning som chef för en armékår, men när första världskriget bröt ut återkallades Hindenburg i aktiv tjänst i augusti 1914 för att ersätta Max von Prittwitz som chef för 8:e armén som stred i Ostpreussen. Till stabschef fick han Erich Ludendorff. De anlände lagom till 8:e armén för att leda den till seger i slaget vid Tannenberg och senare i slaget vid de Masuriska sjöarna 14 september 1914. Hindenburg blev nationalhjälte och utnämndes i november 1914 till fältmarskalk och blev överbefälhavare för östfronten. Ludendorff fick han med sig som stabschef. De bildade ett framgångsrikt par under kriget, där Ludendorff stod för idéerna och Hindenburg för lugnet och ansvaret. De båda ansåg att östfronten borde få mer resurser på västfrontens bekostnad, tvärtemot generalstabschefen Erich von Falkenhayns syn på kriget. När denne fick avgå utsågs Hindenburg 29 augusti 1916 till generalstabschef och chef för Oberste Heeresleitung. Under de sista två åren av första världskriget styrde Hindenburg tillsammans med Ludendorff mer eller mindre Tyskland som en diktatur. Under denna period lyckades de med att sluta separatfred med både Ryssland och Rumänien. Hindenburg dominerades dock av Ludendorffs tänkande, bland annat dennes extrema politiska tankar och tanken på att en total tysk seger var möjlig.

Trots att de bägge de själva efter 1918 års sommaroffensiv 29 september 1918 ställt ultimatum till dåvarande riksregeringen, och fordrat att vapenstilleståndsförhandlingar skulle inledas, framställde de efter kriget den så kallade dolkstötslegenden, som lade grunden till nazismens dragningskraft i Tyskland.

Hindenburg efterträdde Friedrich Ebert som president i Weimarrepubliken efter Eberts död i april 1925. Hindenburg var egentligen monarkist; innan han accepterade nomineringen till presidentkandidat, reste han till Nederländerna för att få godkännande från den tidigare kejsaren Vilhelm II. Hindenburg tillhörde inte något parti, men får betraktas som oberoende konservativ. När han blev president stöddes han av de konservativa och nationalistiska krafterna i landet. Hindenburg återvaldes i presidentvalet 1932 efter övertalning då man ansåg att han var den ende som kunde besegra Hitler. Nu fick Hindenburg främst med stöd av den politiska mitten och även av socialdemokraterna, som såg den pliktmedvetne gamle militären som en garant för republikens fortlevnad gentemot de allt starkare partierna på ytterkanterna, nationalsocialisterna och kommunisterna.

Efter flera spruckna tyska regeringar utsåg Hindenburg med stor tvekan nazistledaren Adolf Hitler till rikskansler 1933. Efter riksdagshusbranden upplöste Hindenburg, på Hitlers begäran, riksdagen. Den nyvalda riksdagen gav Hitler extraordinära maktbefogenheter enligt fullmaktslagarna, med stöd av Artikel 48 i Weimarförfattningen. När Paul von Hindenburg avled i augusti 1934 avskaffade Hitler omedelbart posten som rikspresident och utropade sig till Führer und Reichskanzler. Därmed blev Hitler Tysklands ledare.

Källa :  © Copyright Wikipédia authors - This article is under licence CC BY-SA 3.0 .