Familjeträd för Paul BOURGET
Författare
Född Paul BOURGET
Fransk författare och kritiker
Född 2 september 1852 Amiens, France , Frankrike
Dog 25 december 1935 Paris, France
Familjeträd
Rapportera ett fel
Mer information
Charles Joseph Paul Bourget, född 2 september 1852 i Amiens, död 25 december 1935 i Paris var en fransk författare och kritiker.
Bourget fullbordade med utmärkelse sina humanistiska studier i Paris. Sin vittra produktion började han som diktare på vers, med samlingarna Au bord de la mer (1872) och den mer betydande La vie inquiéte (1874), i vars veka, formfulländade strofer man redan kunde skönja hans böjelse för inträngande själsmålning och hans svårmodiga grundstämning. I bunden form författade han vidare den gripande dikten Edel (1878) och samlingen Les aveux (1882), som påverkats av såväl Baudelaire som Shelley och Keats. (Bourgets samlade poem utgavs i två band 1885-87.) Därmed lämnade han versformen för att i stället ägna sig åt den kritiska essän och romanen. Han skrev, huvudsakligen i La nouvelle revue, ypperliga studier i känslometafysik och litterär kritik över de av seklets skriftställare som han funnit mest påverka den samtida generationens tanke- och känsloliv (Baudelaire, Renan, Taine, Flaubert, Beyle (Stendhal), Alexandre Dumas d.y., bröderna Goncourt, Leconte de Lisle, George Sand, Amiel, Shelley, Turgenjev m.fl.). Dessa uppsatser samlades efter hand i bokform: Essais de psychologie contemporaine (1883), Nouveaux essais (1885) och Etudes et portraits (2 band, 1888). Genom analysens skärpa i förening med själfullhet hör dessa studier till de förnämare på sitt område. Likaså är i Bourgets Sensations d'Italie (1891) intrycken av Italiens natur, konstverk och minnesrika orter mottagna och återgivna med ovanlig finhet. Romanens väg beträdde han med L'irréparable (1884; Offrad, 1886), och en lång följd av dylika arbeten har ställt honom i främsta ledet bland samtidens franske författare. De mera betydande av hans romaner är Cruelle énigme (1885; En grym gåta, 1887), Un crime d'amour (1886), André Cornells (1887), Mensonges (1887), Le disciple (1889), Une coeur de femme (1890), La terre promise (1892; Det förlofvade landet, 1893), Comopolis (1892; sv. övers. 1893), Une idylle tragique (1896; En tragisk idyll, 1896), Le fantóme (1901), Monique (1902; sv. övers. 1903) och den uppseendeväckande reaktionära tendensromanen L'étape (1892). En av hans senare romaner är idéromanen Le sens de la mort (1915).
... Charles Joseph Paul Bourget, född 2 september 1852 i Amiens, död 25 december 1935 i Paris var en fransk författare och kritiker.
Bourget fullbordade med utmärkelse sina humanistiska studier i Paris. Sin vittra produktion började han som diktare på vers, med samlingarna Au bord de la mer (1872) och den mer betydande La vie inquiéte (1874), i vars veka, formfulländade strofer man redan kunde skönja hans böjelse för inträngande själsmålning och hans svårmodiga grundstämning. I bunden form författade han vidare den gripande dikten Edel (1878) och samlingen Les aveux (1882), som påverkats av såväl Baudelaire som Shelley och Keats. (Bourgets samlade poem utgavs i två band 1885-87.) Därmed lämnade han versformen för att i stället ägna sig åt den kritiska essän och romanen. Han skrev, huvudsakligen i La nouvelle revue, ypperliga studier i känslometafysik och litterär kritik över de av seklets skriftställare som han funnit mest påverka den samtida generationens tanke- och känsloliv (Baudelaire, Renan, Taine, Flaubert, Beyle (Stendhal), Alexandre Dumas d.y., bröderna Goncourt, Leconte de Lisle, George Sand, Amiel, Shelley, Turgenjev m.fl.). Dessa uppsatser samlades efter hand i bokform: Essais de psychologie contemporaine (1883), Nouveaux essais (1885) och Etudes et portraits (2 band, 1888). Genom analysens skärpa i förening med själfullhet hör dessa studier till de förnämare på sitt område. Likaså är i Bourgets Sensations d'Italie (1891) intrycken av Italiens natur, konstverk och minnesrika orter mottagna och återgivna med ovanlig finhet. Romanens väg beträdde han med L'irréparable (1884; Offrad, 1886), och en lång följd av dylika arbeten har ställt honom i främsta ledet bland samtidens franske författare. De mera betydande av hans romaner är Cruelle énigme (1885; En grym gåta, 1887), Un crime d'amour (1886), André Cornells (1887), Mensonges (1887), Le disciple (1889), Une coeur de femme (1890), La terre promise (1892; Det förlofvade landet, 1893), Comopolis (1892; sv. övers. 1893), Une idylle tragique (1896; En tragisk idyll, 1896), Le fantóme (1901), Monique (1902; sv. övers. 1903) och den uppseendeväckande reaktionära tendensromanen L'étape (1892). En av hans senare romaner är idéromanen Le sens de la mort (1915).
Bourget fullbordade med utmärkelse sina humanistiska studier i Paris. Sin vittra produktion började han som diktare på vers, med samlingarna Au bord de la mer (1872) och den mer betydande La vie inquiéte (1874), i vars veka, formfulländade strofer man redan kunde skönja hans böjelse för inträngande själsmålning och hans svårmodiga grundstämning. I bunden form författade han vidare den gripande dikten Edel (1878) och samlingen Les aveux (1882), som påverkats av såväl Baudelaire som Shelley och Keats. (Bourgets samlade poem utgavs i två band 1885-87.) Därmed lämnade han versformen för att i stället ägna sig åt den kritiska essän och romanen. Han skrev, huvudsakligen i La nouvelle revue, ypperliga studier i känslometafysik och litterär kritik över de av seklets skriftställare som han funnit mest påverka den samtida generationens tanke- och känsloliv (Baudelaire, Renan, Taine, Flaubert, Beyle (Stendhal), Alexandre Dumas d.y., bröderna Goncourt, Leconte de Lisle, George Sand, Amiel, Shelley, Turgenjev m.fl.). Dessa uppsatser samlades efter hand i bokform: Essais de psychologie contemporaine (1883), Nouveaux essais (1885) och Etudes et portraits (2 band, 1888). Genom analysens skärpa i förening med själfullhet hör dessa studier till de förnämare på sitt område. Likaså är i Bourgets Sensations d'Italie (1891) intrycken av Italiens natur, konstverk och minnesrika orter mottagna och återgivna med ovanlig finhet. Romanens väg beträdde han med L'irréparable (1884; Offrad, 1886), och en lång följd av dylika arbeten har ställt honom i främsta ledet bland samtidens franske författare. De mera betydande av hans romaner är Cruelle énigme (1885; En grym gåta, 1887), Un crime d'amour (1886), André Cornells (1887), Mensonges (1887), Le disciple (1889), Une coeur de femme (1890), La terre promise (1892; Det förlofvade landet, 1893), Comopolis (1892; sv. övers. 1893), Une idylle tragique (1896; En tragisk idyll, 1896), Le fantóme (1901), Monique (1902; sv. övers. 1903) och den uppseendeväckande reaktionära tendensromanen L'étape (1892). En av hans senare romaner är idéromanen Le sens de la mort (1915).
... Charles Joseph Paul Bourget, född 2 september 1852 i Amiens, död 25 december 1935 i Paris var en fransk författare och kritiker.
Bourget fullbordade med utmärkelse sina humanistiska studier i Paris. Sin vittra produktion började han som diktare på vers, med samlingarna Au bord de la mer (1872) och den mer betydande La vie inquiéte (1874), i vars veka, formfulländade strofer man redan kunde skönja hans böjelse för inträngande själsmålning och hans svårmodiga grundstämning. I bunden form författade han vidare den gripande dikten Edel (1878) och samlingen Les aveux (1882), som påverkats av såväl Baudelaire som Shelley och Keats. (Bourgets samlade poem utgavs i två band 1885-87.) Därmed lämnade han versformen för att i stället ägna sig åt den kritiska essän och romanen. Han skrev, huvudsakligen i La nouvelle revue, ypperliga studier i känslometafysik och litterär kritik över de av seklets skriftställare som han funnit mest påverka den samtida generationens tanke- och känsloliv (Baudelaire, Renan, Taine, Flaubert, Beyle (Stendhal), Alexandre Dumas d.y., bröderna Goncourt, Leconte de Lisle, George Sand, Amiel, Shelley, Turgenjev m.fl.). Dessa uppsatser samlades efter hand i bokform: Essais de psychologie contemporaine (1883), Nouveaux essais (1885) och Etudes et portraits (2 band, 1888). Genom analysens skärpa i förening med själfullhet hör dessa studier till de förnämare på sitt område. Likaså är i Bourgets Sensations d'Italie (1891) intrycken av Italiens natur, konstverk och minnesrika orter mottagna och återgivna med ovanlig finhet. Romanens väg beträdde han med L'irréparable (1884; Offrad, 1886), och en lång följd av dylika arbeten har ställt honom i främsta ledet bland samtidens franske författare. De mera betydande av hans romaner är Cruelle énigme (1885; En grym gåta, 1887), Un crime d'amour (1886), André Cornells (1887), Mensonges (1887), Le disciple (1889), Une coeur de femme (1890), La terre promise (1892; Det förlofvade landet, 1893), Comopolis (1892; sv. övers. 1893), Une idylle tragique (1896; En tragisk idyll, 1896), Le fantóme (1901), Monique (1902; sv. övers. 1903) och den uppseendeväckande reaktionära tendensromanen L'étape (1892). En av hans senare romaner är idéromanen Le sens de la mort (1915).
© Copyright Wikipédia författare - Denna artikel är under licens CC BY-SA 3.0
Geografiskt ursprung
Kartan nedan visar platser där stamfäder till berömda personer bott.
Laddar....
Ett fel har uppstått under nerladdning av kartan.
De har ett släktskap till ...
Ange Ditt släktskap
×
Logga in på Ditt Geneanet konto
Starta Ditt familjeträd
Skapa Ditt familjeträd och utnyttja värdefulla tips som hjälper Dig att söka Dina förfäder.
