Familjeträd för Ludovic HALEVY
Författare, Nutida sångare och musiker
Född Ludovic HALEVY
Fransk librettist och dramatiker
Född år 1834 Paris, France , Frankrike
Dog 7 maj 1908 Paris, France
Familjeträd
Rapportera ett fel
Mer information
Sina första skrifter utgav Halévy under pseudonymen Jules Servières, men från 1856 under eget namn. Samma år författade han jämte Adolphe Crémieux den musikaliska parodin Orfeus i underjorden och vann därmed ryktbarhet. 1860 träffade han samman med Henri Meilhac och ett fruktbart samarbete började mellan de bägge som varade i över 20 år. Deras gemensamma produktion omfattar operetter, farser och komedier, bland annat La belle Hélène (1864), Barbe bleue (1866), La grande-duchesse de Gérolstein (1867), och La Périchole (1868). Efter 1870 avtog smaken för parodier, särskilt sedan Jacques Offenbach inte längre bridrog med sin sprittande musik. De båda förfatarna övergick då till farser och komedier, i vilka de gisslade det samtida societetslivet. Det bästa av dessa stycken är Froufrou (1869). Meilhac och Halévy lyckades dock kanske bäst i sina lättare skisser ur Parislivet: Les sonettes, Le roi Candaule, Madame attend Monsieur, Toto chez Tata med flera. Båda hade sinne för humor och esprit. Halévy var dock en mer förfinad natur och lade stundom band på sin yngre medarbetares väl ostyriga fantasi. Dessa hans egenskaper framträder i Monsieru et Mme Cardinal (1873) och Les petites Cardinal (1880). Förutom en samling minnen från tysk-franska kriget, L'invasion (1872), har Halévy även skrivit romaner, bland annat L'abbé Constantin (1882). 1884 invaldes Halévy i Franska akademien.
... Ludovic Halévy född 1 januari 1834 i Paris död 7 maj 1908 i Paris, fransk librettist och dramatiker, son till Léon Halévy, brorson till Jacques Fromental Halévy samt far till Daniel Halévy.
Sina första skrifter utgav Halévy under pseudonymen Jules Servières, men från 1856 under eget namn. Samma år författade han jämte Adolphe Crémieux den musikaliska parodin Orfeus i underjorden och vann därmed ryktbarhet. 1860 träffade han samman med Henri Meilhac och ett fruktbart samarbete började mellan de bägge som varade i över 20 år. Deras gemensamma produktion omfattar operetter, farser och komedier, bland annat La belle Hélène (1864), Barbe bleue (1866), La grande-duchesse de Gérolstein (1867), och La Périchole (1868). Efter 1870 avtog smaken för parodier, särskilt sedan Jacques Offenbach inte längre bridrog med sin sprittande musik. De båda förfatarna övergick då till farser och komedier, i vilka de gisslade det samtida societetslivet. Det bästa av dessa stycken är Froufrou (1869). Meilhac och Halévy lyckades dock kanske bäst i sina lättare skisser ur Parislivet: Les sonettes, Le roi Candaule, Madame attend Monsieur, Toto chez Tata med flera. Båda hade sinne för humor och esprit. Halévy var dock en mer förfinad natur och lade stundom band på sin yngre medarbetares väl ostyriga fantasi. Dessa hans egenskaper framträder i Monsieru et Mme Cardinal (1873) och Les petites Cardinal (1880). Förutom en samling minnen från tysk-franska kriget, L'invasion (1872), har Halévy även skrivit romaner, bland annat L'abbé Constantin (1882). 1884 invaldes Halévy i Franska akademien.
© Copyright Wikipédia författare - Denna artikel är under licens CC BY-SA 3.0
Geografiskt ursprung
Kartan nedan visar platser där stamfäder till berömda personer bott.
